I en värld där numera nästan all information hämtas från nätet kanske facklitteraturen har fått en annan betydelse än vad den hade innan. Det blir allt lättare att få tag i information men allt svårare att veta om den är korrekt eller i alla fall källkontrollerad. Facklitteraturen skiljer sig mot prosan och fiktionen och är baserad på verkliga händelser och rör sig kring fakta och information. Det kan även vara frågan om en berättelse, essä eller liknande men håller sig mer saklig till ett ämne. Givetvis kan sanningshalten variera även inom facklitteraturen men till sin natur vill den ofta belysa inom ett visst ämne, det kan handla om att ge rådgivning kring allt ifrån artros utvecklad i ett knä till att beskriva den första månlandningen. Facklitteraturen finns även den representerad på nätet, men är den publicerad via ett förlag, genomgår den (vanligen) en faktagranskning och som läsare förväntar man sig att informationen bearbetad och godkänd.
Källhänvisningar
När man skriver facklitteratur ska det ingå att man har med källhänvisningar som visar varifrån man har fått informationen. Det ska gå för läsaren att se de trådarna som ledde fram till det som står i texten. Källhänvisning är kort och gott en hänvisning till en källa som återfinns i den löpande texten. Källhänvisningar som används ska helst samlas i en referenslista, gärna i alfabetisk ordning, längst bak i boken eller dokumentet. Verk inom facklitteratur kan vara inriktade på olika vetenskapliga områden och en del av skrivformerna kan vara uppsatser, journalistik, dagböcker, dokumentärer eller essäer. Det centrala är att det inte ingår någon fiktion i facklitteratur även om en del facklitteratur hamnar i gråzonen.
Kärlekshistoria
Ett exempel är den uppmärksammade boken ”Min kärlekshistoria (2013)” utgiven på Norstedts förlag och skriven av Bea Uusma. Efter att boken publicerats räknas hon som den främsta experten på Andréexpeditionen i Sverige. Många har länge försökt lösa gåtan som uppstod 1930 då kvarlevorna efter Andrés polarfärd 1897 hittades på Vitön. Bea Usmaa som är läkare och författare gjorde grundliga efterforskningar, bland annat på Andrémuseet i Gränna och reste även till Nordpolen för att göra iakttagelser på plats. Resultatet blev alltså boken ”Min kärleks historia” där hon presenterade både fakta och till viss mån fiktion, för att ge liv åt berättelsen hon ville berätta. Att på det här viset locka fram faktan ur berättelsen är egentligen inget nytt och många dokumentärfilmer har producerats under åren, där man genom spelfilmer skildrat exempelvis kända konstnärers liv och öden. På samma vis har även annan litteratur börjat närma sig facklitteraturen, exempelvis deckare, som blivit allt mer detaljerade i hur polistekniker arbetar och redovisning i olika naturvetenskapliga fenomen. Det verkar bli allt svårare att hålla isär vad som är renodlad fiktion och vad som är kalla fakta och i slutänden kanske de båda handlar om att beskriva världen vi lever i.